”Berättaren på resa” är en studie av den svenska reseberättelsens former under det långa 1700-talet. Just 1700-talet brukar ses som reseberättelsens stora århundrade, åtminstone i den svenska litteraturen. Trots detta föreligger ännu ingen översiktlig studie av det rikhaltiga materialet – en lucka som min undersökning avser att fylla. Utgångspunkten för studien är de olika roller resenärerna intar i sina reseberättelser – framställs det resande jaget som en dristig ”Äventyrare”, som Vetenskapsman, Estet eller helt enkelt som läsarens ”Man på plats”? Utgångspunkten i reseberättelsens jag-framställning har bland annat medfört att undersökningen fått en ämnesöverskridande karaktär. Beroende på de roller resenärerna intar beaktas bland annat idé- och vetenskapshistoriska aspekter sida vid sida med litteraturhistoriska, konsthistoriska och genushistoriska aspekter. Av de totalt 68 reseberättelser som publiceras under perioden diskuteras 14 mer ingående, men en översiktlig presentation av samtliga titlar samt en kronologisk bibliografi ingår också.